Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Using leaching test is a way to get a picture of pollutants retention and leaching in a risk assessment on contaminated land. There are several different types of standardised leaching tests today, where the natural leaching processes are speeded up to make it possible to predict the leaching of pollutants. These leaching tests have been developed for waste and there are no specific guidelines on how to judge the results from the tests, when making a risk assessment on contaminated land. This work is an investigation on how to use leaching test in this type of risk assessments. The strengths and weaknesses of the different types of tests are discussed.

Depending on what type of information you want from your leaching test, different types of tests are suitable. One benefit of using standardised tests is that you can easily compare results since the methods are the same. When you dispose contaminated soil, there will also be a law to make leaching tests before determining to what type of dump the waste can be classified. So if standardised leaching tests are already made during the risk assessment, it does not have to be done later if the risk assessment indicates that the soil will be disposed. A disadvantage, however, is that the standardised tests cannot reflect all the processes that will affect the leaching of pollutants. The cheapest test (batch test), which is also the most common test, does not show what will happen if parameters, such as pH and the redox potential of the soil, change. Therefore long term predictions of the effect on the environment made from this type of test are uncertain. A possible alternative to the standardised tests is a sequential test that considers leaching in a changing environment.

In this work I made a case study where results from leaching test on five inorganic substances were studied. One of the parameters, which I looked specifically at, was the partition coefficient, Kd that can be calculated from the leaching test. I compared the Kd from the leaching test with literature values used in the general model when calculating guide values (tolerable total concentration) on contaminated land. The case study confirms the fact that it is hard to predict leaching from a total concentration of the pollutant. If the total concentration is high the leaching might be low, or the other way round. The study also shows that the literature Kd-value is very low compared to the Kd you get from the leaching test. From the Kd of a leaching test you can often calculate higher site-specific guide values. When doing so you have to be cautious, however, and choose one of the lowest Kd from the test. To sum up, leaching test is a good tool to predict leaching of pollutants, if you are aware of the defects and uncertainties associated with the tests.

Ett sätt att bedöma föroreningars fastläggning och spridning i samband med riskbedömning av
förorenad mark är att använda sig av laktest. Det finns idag flera olika standardiserade
laktestmetoder, där det naturliga lakningsförloppet påskyndas inne på labb i syfte att förutse
utlakning. Dessa laktester är emellertid utvecklade för avfall och det finns inga riktlinjer för
hur man ska tolka resultatet från laktest vid riskbedömning av förorenad mark. I det här
arbetet, som är en utredande studie om hur laktester kan användas på förorenad mark, tas
laktesters för- och nackdelar upp och problematiken kring hur man ska bedöma resultaten
behandlas.
Olika typer av laktester passar olika bra beroende på hur omfattande information man vill ha
ut och beroende av förhållandena på platsen som undersöks. En stor fördel med de
standardiserade laktesterna är att det lätt går att jämföra resultat mellan olika lakförsök
eftersom testmetoderna är desamma. En annan fördel är att det i samband med deponering av
avfall, t.ex. förorenad jord, kommer att krävas laktest för att bestämma till vilken typ av
deponi avfallet ska klassas. Om man då redan från början i samband med riskbedömningen av
den förorenade marken gjort laktest, slipper man göra det vid en eventuell deponering. En
sådan samordning av laktest sparar både tid och pengar. En stor nackdel med de
standardiserade laktesterna är emellertid att de inte speglar alla de processer som kan komma
att påverka utlakningen. Den vanligaste metoden (tvåstegs skaktest) säger ingenting om hur
utlakningen skulle kunna komma att förändras om pH eller redoxförhållandena i marken
ändrades. Det är därför ganska osäkert att förutse utlakningen på lång sikt från dessa typer av
tester. Ett möjligt alternativ till de standardiserade testerna är sekventiella laktest som tar
hänsyn till utlakning vid förändrade förhållanden såsom oxidation, reduktion och pHförändringar.
I arbetet har en fallstudie gjorts där resultaten från laktest för några utvalda oorganiska ämnen
studerats. Bland annat har fördelningskoefficienten (Kd) utifrån laktest jämförts med det Kdvärde
som används i Naturvårdsverkets generella modell för beräkning av riktvärden (tillåtna
totalhalter). Fallstudien bekräftar tidigare erfarenhet att det är svårt att förutse utlakning från
totalhalten och även om totalhalten överstiger de generella riktvärdena så kan utlakningen
vara väldigt låg och vice versa. Fallstudien visar också att det generella Kd-värde som använts
vid framräknandet av de generella riktvärdena är lågt satt och med ett nytt Kd beräknat från
laktest kan ofta högre platsspecifika riktvärden räknas fram. Vid val av ett platsspecifikt Kdvärde
bör man emellertid vara lite försiktig och välja ett Kd i den lägre regionen p.g.a. de
osäkerheter som finns med laktest. Sammanfattningsvis är laktest ett bra verktyg för att ge en
bild av utlakningen från ett område, dock bör man vid en riskbedömning vara medveten om
de osäkerheter och brister som finns.