Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Naturbetesmarker är artrika och näringsfattiga habitat vars utbredning kraftigt har minskat
under 1900-talet. Historiskt fyllde de en viktig funktion som fodermarker men har idag till
stor del ersatts av åker och vallodling. Naturbetesmarker bör idag bevaras av andra syften,
både biologiska och kulturella. De rymmer en stor mängd rödlistade arter och visar spår av
historisk markanvändning. Många naturbetesmarker har tidigare varit betesmarker eller
slåtterängar och när hävden upphör växer det öppna landskapet igen.

I denna studie har effekterna av restaurering genom kraftig röjning och förnyat
bete studerats. Provrutor i restaurerad mark jämförs med öppen, igenväxt och bränd mark
samt f.d. åker. Provrutorna placerades i två olika hagar, Gredelby och Krusenberg som båda
genomgått bitvis restaurering. Resultatet visar att många öppenmarksarter finns i den
restaurerade marken och i Gredelby återfanns fler positiva signalarter i den restaurerade
marken än i den öppna. Restaureringarna verkar därför fylla syftet att öka artrikedomen men
det är viktigt att lämna en viss del träd och buskar för att få ett heterogent landskap som
gynnar många olika organismgrupper. För att ytterligare främja mångfalden kan man variera
hävden med olika långa betessäsonger, uppehåll i betet, bete med olika djurslag och slåtter.