Ex Student Archive




Home About Browse Advanced Search


Lammi, Eric (2006) Markbehandling på boreal skogsmark med fokus på markberedning. Other thesis, SLU.

Full text available as:
[img]
Preview
PDF
2006-05_EL.pdf

Download (349kB) | Preview

Abstract

Syftet med föreliggande arbete är att utreda några markbehandlingsmetoders för och nackdelar, samt när och var de bör användas. De markbehandlingsmetoder som behandlas är plöjning, högläggning, harvning, fläckmarkberedning, inversmarkberedning, ångbehandling, mikropreparering, nedmyllning av frön samt grönrisplantering. Även mineralisering som en följd av markberedning berörs, liksom markberedning för sådd och naturlig föryngring. Uppsatsen behandlar huvudsakligen markbehandling på boreal skogsmark. Resultaten sammanställs i praktiska rekommendationer. Arbetet har genomförts som en litteraturstudie med analytiska inslag. Den bygger på referenser som funnits i olika databaser. År 1960 markbereddes 56000 hektar och år 2002 137300 hektar. Markberedda objekt hade 19961997 87 % godkänd areal enligt skogsvårdslagen medan ej markberedda objekt hade 65 % godkänd areal. År 2003 hyggesbrändes 2400 hektar. Under 1950-talet var hyggesbränning en vanlig markbehandlingsmetod. Kritik började växa fram mot metoden och i slutet av 1960-talet var skogsbruket berett att överge den. Till detta bidrog att lämpliga maskiner som kunde dra markberedningsaggregaten nu hade utvecklats. Markberedning gynnar etableringen, ökar överlevnaden och förbättrar tillväxten av plantor. Detta gäller för såväl sådd som naturlig föryngring och plantering. Ju intensivare markberedningsmetod, desto bättre tillväxt och överlevnad erhålls i allmänhet. Vid naturlig föryngring och sådd bör AeB horisonten exponeras för bästa plantbildning. Markberedning behövs också vid sådd och naturlig föryngring i de fall där humustäcket inte är mycket tunt. Tillväxten ökar när humus finns på eller i planteringspunkten. Markberedning har många gynnsamma effekter. Temperaturen i mineraljorden höjs, frostrisken minskar, vegetationsperioden förlängs och temperatursumman ökar. Vidare motverkas konkurrensen med hyggesvegetationen om ljus, vatten och näring. Även snytbaggeangreppen och sorkskadorna minskas genom mekanisk markberedning. Snytbaggeangreppen blir mindre omfattande efter högläggning jämfört med fläckmarkberedning. Genom att markbereda kan man minska vegetationsförekomsten kring plantan och risken för kvävning minskas också. Vatten- och syrebalansen förbättras vid anpassning till ståndorten. Upphöjda planteringspunkter förhindrar att plantan drunknar. Mekanisk markberedning ger också en luckring av mineraljorden. Markberedning minskar även allelopatiska effekter från vissa växter. Allt detta förbättrar överlevnaden och tillväxten. En negativ konsekvens av markberedning är att plantan lättare fryser upp. En annan negativ konsekvens av markberedning är att plantor på högar, rabatter och plogtiltor skjuter skott tidigare på våren, vilket innebär ökad risk för vårfrostskador framförallt på gran. Ytterligare negativa konsekvenser av markberedning är att risken för erosion och utlakning av näringsämnen ökar och att markbehandling kan förstöra en redan etablerad beståndsföryngring. Försämrat renbete bör också nämnas liksom att markberedning kan utgöra hinder för rekreation eller av estetiska skäl vara mindre tilltalande. En annan negativ konsekvens av markberedning är att näringsförrådet ibland minskar. Det gäller dock inte vid alla typer av markberedning utan främst vid fläckmarkberedning och andra metoder där humustäcket eller hyggesavfallet borttransporteras i större utsträckning. Markberedning kan också förstöra fornlämningar och ge förhöjda kostnader vid röjning som en konsekvens av att lövträd gynnas. Markberedning kan genom nitratutlakning ge försämrad vattenkvalitet. Grönrisplantering innebär att sätta plantan direkt i marken utan markberedning. På de flesta ståndorter erhålls högre överlevnad och bättre tillväxt om markberedning utförs än om plantering sker utan markberedning. Tillväxten hos grönrisplanterade plantor blir något sämre än hos plantor satta i markberedda fläckar. Grönrisplantering rekommenderas på följande ståndorter: På frisk mark med grov textur (sandig morän eller grovsand och grövre) och med tunt humuslager (03 cm) där markvegetationen indikerar lavtyp, lavrik typ eller lingontyp. Detta gäller ej inom starkt och mycket starkt humid klimatregion och vid grönrisplantering på mark med stabil eller instabil brunjord med humusformerna mull eller mulliknande moder. Inte heller på extremt blockrika ståndorter. För att grönrisplantering skall ge någorlunda hög överlevnad måste plantorna skyddas med kemiskt eller mekaniskt snytbaggeskydd. Markberedning för naturlig föryngring bör i södra Sverige utföras omedelbart efter avverkningen och i norra Sverige strax före ett gott fröår. Detta följer av att inväxningen av vegetation sker snabbare i södra Sverige samtidigt som goda fröår inträffar mer sällan i norra Sverige. Ångbehandling är en ny markberedningsmetod som kan ge hög överlevnad och tillväxt med minimal påverkan. Likaså är inversmarkberedning en ny metod som påverkar humustäcket i liten utsträckning och kan ge högre överlevnad och tillväxt än hyggesplöjning. Mekanisk markberedning i form av plöjning, högläggning, inversmarkberedning och harvning ökar mineraliseringen och kan orsaka utlakning av näringsämnen. Därför bör markberedningen inte utföras mer intensivt än vad som är påkallat i det enskilda fallet. Mikropreparering är en metod som ökar kontakten mellan frö och mineraljord, förbättrar vattentillgången och motverkar predation. Mikropreparering och nedmyllning av frön gynnar plantbildningen. Kraftig markberedning bör utföras (i) när markstrukturen är ogynnsam, t.ex. vid skenhälla, (ii) i samband med plantering av åkermark där en plogsula utbildats, (iii) när mineralisering av näringsämnen önskas, framförallt i kyliga klimatlägen där humustäcket är inaktivt, (iv) när skogen är mycket svårföryngrad, t.ex. på grund av frost, och där risken för misslyckanden med andra metoder är stor. Radikal markberedning skall undvikas på näringsfattiga ståndorter med tunt humustäcke, särskilt på torr mark och grövre jordarter. Hyggesplöjning bör undvikas i renbetesland och i renarnas flyttningsstråk mellan sommar- och vinterbete. Frågan huruvida olika former av markberedning ger bättre överlevnad och tillväxt än hyggesbränning har inte kunnat besvaras, eftersom resultaten är tvetydiga. Vidare är forskningen om hyggesbränning i kombination med olika former av markberedning alltför begränsad för att medge några säkra slutsatser. Detsamma gäller förforskningen om hyggesbränning i kombination med olika former av markberedning. Det är ännu oklart huruvida ångbehandling är ett realistiskt alternativ till andra, mera beprövade former av markberedning vad avser plantors överlevnad och tillväxt. Detsamma gäller för herbicidbehandling där resultaten hittills antyder att mer intensiva former av markberedning med stor omrörning i markskiktet (inkluderat inversmarkberedning) ger bättre överlevnad och tillväxt än herbicidbehandling. Contortatall reagerar mindre för val av markberedningsmetod än tall och gran. Frövitalisering leder till högre plantbildning endast om frön sås efter mikropreparering. Frövitalisering och efterföljande torkning kan öka överlevnaden för plantor. Frövitalisering och mikropreparering har ingen effekt på planthöjden, skottlängden och barrlängden.

Item Type: Thesis (Other)
Keywords: Markbehandling, markberedning, sådd, naturlig föryngring, hyggesbränning, nyrisplantering
Subject (faculty): Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science > Dept. of Silviculture
Divisions: SLU > Faculty of Forest Sciences
Depositing User: Inga-Lis Johansson
Date Deposited: 25 Sep 2006
Last Modified: 18 Aug 2015 09:42
URI: http://ex-epsilon.slu.se/id/eprint/1156

Actions (login required)

View Item View Item

Downloads

Downloads per year since May 2015

View more statistics